|
Antalet Volvo Original-bilar i Upplands- och Stockholmsområdet har ökat den senaste tiden.
Och med den ökningen har också konkurensen ökat, men det finns
en förare som oftast brukar vara i topp när dammet eller snöyran lagt sig.
Föraren heter Stefan Lundström och med sig i högerstolen har han oftast sambon Eva Ansell.
De bor dryga milen norr om Arlanda och tävlar för Skepptuna MK
De körde sin första tävling uppe i värmland (Rally Nordvärmland) 1998 och har sedan dess snart kört 100 tävlingar.
I många av tävlingarna har de åkt hem med den största pokalen.
Men ibland har det också blivit en och en annan buckla med sig hem.
Som till exempel
i Öresundsbro MK´s sprintävling Öresundsracet
som kördes den 9:e juni 2003.
Veckan efter kraschen passade Motorsport4sale på att fråga Stefan hur det gick och lite om framtidsplanerna för teamet.

Det var en ruskig smäll, hann du reagera?
- Jag kände direkt, när fjädringen slog igenom mitt i kurvan, att bilen
kommer aldrig hinna landa i spåren. Vi hamnade ute i lösgruset och sen
gick det ju rätt fort. Det hoppade och for. Precis innan den hoppade ut
på vägen kändes det som att det fanns en chans att den skulle klara sig
hel. Har gjort en liknande grej förut, med minst lika stora stenar, och
då gick det att köra vidare. Men tyvärr så slogs höger framhjul loss,
så det var bara att ge upp.

Vad blev det för skador på bilen?
- Den klarade sig bättre än vad jag först trodde. Fick byta bägge
länkarmarna fram och en kulbult. Ena framskärmen behövdes riktas och förses
med ny blinkers. Sen var det en liten buckla på ena skärmkanten som jag
fick rikta och måla. Efter en framvagnsinställning var den i stridbart
skick igen. Så det var ju faktiskt inte så farligt.
Hur gick det i tävlingen för övrigt, var du nöjd fram till avåkningen?
- Ja, vi ledde ju med 1 sekund före Opeln. Målet var ju att fortsätta
vara före, men det var väl lite väl optimistiskt att tro att det skulle gå
att åka på fyran i den kurvan.

När bilen är hel igen, vilka tävlingar blir det då?
- Har redan hunnit med en tävling, Fiby-sprinten, och det var ju inte
roligt. Vi låg femma av sju inför sista omgången, och det kändes ju inte
så bra. Avåkningen hade satt sina spår, sen så ville jag ju inte ha
sönder bilen en gång till, så då fegade jag lite grann och det funkar ju
inte i det sällskapet. Men vi lyckades i varje fall att avancera till en
tredje plats efter diverse strul med tider.

Det har ju gått väldigt bra för er i Uppland de senaste åren, finns det några planer på att åka
"riksserien" eller pröva motståndet i andra delar av landet eller utomlands?
- Det har ju inte funnits något större motstånd här i Uppland, men nu har
det ju dykt upp ett antal snabba förare, så motståndet är större nu.
Eftersom vi har åkt utan service de senaste åren vill vi gärna hålla oss
till gångavstånd hemifrån. Här finns det oftast någon man känner som
man kan ringa till. Att fastna långt ut i ingenstans utan att känna någon
och med dragbilen ett tiotal mil därifrån känns inte så skoj. Det är
något som man verkligen tappar tempo på.
Har ni planer på att byta upp er till en nyare VOC eller en annan klass?
- Nej, inte för tillfället. Vi har ju två VOC:ar och ett antal
reservkarosser, så det är väl lika bra att fortsätta med dem. Jag tror inte man
kan åka lika fort och driftsäkert för samma pengar i någon annan klass.
Dessutom är det roligare om det avgörs mellan ratten och ryggstödet. I
nästa klass där man tävlar på lika villkor är det sexsiffriga belopp
för bilarna. Man är väl för ekonomisk för att tokladda med en sådan dyr
leksak, då behövs det fler sponsorer än hushållskassan och skroten.
Eftersom jag har varit pappaledig de tre senaste åren klarar inte
inkomsterna att vi tävlar på en högre nivå än vad vi gör.

Vad skiljer sig körtekniken mellan en VOC och en Grupp H-Volvo?
- Jag kanske inte är den rätta att svara på den frågan, eftersom jag bara
tävlat med VOC. Men, jag tror att man åker på mer sladd med Grupp
H-Volvo och då har man ju drivningen inåt kurvan som säkerhet. Med VOC
kommer man ju rakt in i kurvan och hoppas på att det ska svänga, vilket det
inte alltid gör. Då är man inte hjälpt av att skjuta i en lägre växel
och gasa mer, för då kommer man ju bara ännu längre ut i naturen. Så det
är nog osäkrare att köra fort med en VOC, för blir det fel är det
svårare att rädda situationen, vilket vi precis har sett på dina fina
bilder.
Till er som vill veta mer om Stefan och Evas rallyäventyr rekomenderar jag
teamets hemsida där deras tävlingsrapporter som håller WRC-klass. Missa inte det!
Motorsport4sale tackar för intervjun och önskar lycka till.
Text & bild: Niclas Åkerström 030622
|