Emil Bergkvist om sin andra raka JEM-seger

Emil Bergkvist och Joakim Sjöberg vann Circuit of Ireland, den andra omgången av EM i rally för juniorer i sin Opel ADAM och har därmed ökat sin ledning i den totala ställningen.

18 extremt krävande sträckor med totalt cirka 215 kilometer av irländsk asfalt, smala, ojämna vägar och blixtsnabba partier, mer än två timmars körtid under total koncentration och fysisk press fördelade på två dagar – och till slut var det bara några sekunder som gjorde hela skillnaden i Circuit of Ireland.

Här följer teamets racerapport:

Vi lämnade Sverige på fredagen den 27 mars och flög till Belfast med en skön känsla i kroppen. Målsättningen med deltävling två i Junior ERC var att plocka så många poäng som möjligt. Vi kände att vi inte behövde överladda för att köra ikapp någon, utan ta det i vår fart och säkra så många poäng som möjligt.

Inför tävlingen har mycket tid lagts på att finputsa på vissa moment i rallybilen. Emil och Joakim har gått igenom det som gått bra och dåligt, för att analysera och göra allt lite bättre. För bättre kan det alltid bli, det gäller att vara noggrann och jobba med dom små detaljerna.

50 mil SS i Opel Adam R2 utan något stort fel under Rally Liepaja samt Rally Sweden hade gett oss ett lugn och en trygghet inför deltävling två Circuit of Ireland.

Vi hade med hjälp av vårt team ADAC Opel Motorsport kunnat lägga upp så bra förberedelse som möjligt inför Junior ERC Circuit of Ireland, där vi startade i en tävling som heter Midland Stage motor Rally helgen före Junior ERC. Där vi rekade under lördagen den 28 mars, för att sedan starta tävlingen dagen efter kl 09,40 lokal tid.

Tävlingen kördes på 3 sträckor som går 3 gånger på totalt 11 mil ss mil, och vi fick till en bra känsla direkt. Efter tre körda sträckor ledde vi klassen och allt flöt på bra. När vi kom in på service så vill vår ingenjör testa andra fjäderben, som borde passa Emils körstil bättre. Sagt och gjort, 28 minuter senare lämnade vi servicen med 4 nya fjäderben. Emil kände direkt att bilen blev stabilare och vi kunde pusha mer med den nya setupen. Tillslut vann vi tävlingen med lite mer än en minut.

Efter det förflyttade vi oss till ett annat område för att köra dom sista testerna under måndagen, med vägar som var mer lika de som skulle avverkas i Circuit of Ireland. Där kunde vi finjustera det sista med setupen och noterna. Och få till den där sista sköna känslan när allt stämmer.

När reccen började på tisdagen så fick vi se hur tuffa och krävande sträckor Irland kan frambringa. Det regnade ganska mycket och var svårt att veta hur mycket information vi skulle ta med i våra noter, frågeställningen var följande. Kommer rallyt köras under våta eller torra förhållanden? Prognosen sade vått men vi fick höra av många att det kan ändra sig på några timmar. Värt att tillägga är att det började regna cirka 20 gånger under tisdagen, och där i mellan solsken och snabbt upptorkande vägar.

Onsdagen flöt på bra, vi kände att noterna satt bra, och vägarna är väldigt speciella mot vad vi har kört tidigare på asfalt. Men den sköna känslan satt kvar.

Torsdag och shakedown plus kval. Vi åkte två kvalåk, för att få känna på greppet och så Jocke fick läsa lite noter i full fart. När vi väl stod på startlinjen till kvalet så var vi bestämda med att sätta en så bra tid som möjligt. Sämre tid innebar sämre startposition, vilket innebär mer grus, lera, smuts på vägarna. Vi fick till ett helt okej åk, och kvalade in som tredje bil i Junior ERC. Samtidigt förstod vi att hemmagrabbarna kommer åka fort. Vi var ca 0,9 sekunder efter de snabbaste på 3 km sträcka.

Lördag och första tävlingsdag. Regn. Vi började lite försiktigt på SS1, vi hade fyrhjulsläpp i en full farts höger bland annat, men fick till en helt okej tid. Rättare sagt, snabbast av alla junior ERC förare, med cirka 5 sekunder. Insikten att vi var snabbast fick oss att ta det lite lugnare på de nästkommande sträckorna, vilket innebar att vi låg tvåa efter första dagen.

Söndag, avgörandet. Vi kom till servicen cirka 35 minuter innan vi fick plocka ut bilen ur parc ferme. Då fick vi reda på att ledaren från fredagen hade fått 5 minuters tidstillägg för att han hade missat en däckmärkning, så var vi plötsligt i ledningen. Och vår teamkamrat Marijan Griebel var tvåa, cirka 15 sekunder bakom oss. Opel etta och tvåa, intressant.

Vi åkte ut på första loopen av sträckor, 4 stycken till antal och försökte pusha lite. Men redan i tredje svängen på SS9 (första sträckan på lördagen) så hade vi missbedömt ett lyft. Vi hade ”Håll lite vänster över litet lyft”. Det borde ha varit ”Varning håll vänster över stort lyft”. Men med Emils skicklighet att reda ut krissituationer så blev det inte värre än att vi var ca 30-40 cm från ett hus. Vi tog det lite lugnare än planerat på SS9 efter detta, men vi var fortfarande i ledningen.

Vi fortsatte i vårt tempo och vid lunchuppehållet så hade ledningen krympt till 8,8 sekunder. SS13 och SS14 var samma korta stadssträcka, här fick vi rätt tid i tidkortet (vilket är det viktiga) men fel tid på internet. Sen gav vi oss ut på samma loop som på morgonen. Vi kände att vi måste sätta in ett ryck någonstans för att ta hem segern, samtidigt som det är superviktigt att ta bilen i mål. SS16 var rätt sträcka, den är lång, bitvis riktigt snabb och har sina trixiga kombinationer. Här tog vi i rejält. När vi kom i mål på sträckan stod våran ingenjör och bara skakade på huvudet åt våran tid.

De två avslutande sträckorna tog vi i vårt normala tempo, och kunde bärga segern med 15,2 sekunder före vår teamkamrat.

Känslan att vinna en tävling där inte så många tror på en är otroligt tillfredställande. Vi har nu visat att vi klarar att behärska snö/is/grus men också asfalt på högsta internationella nivå.

Emil Bergkvist Motor